lördag 13 januari 2018

Underbara jul

Så blev det då jul även i år.
Jag gillar julen.
Gillar stämningen, ljusen och den förväntan som finns.
Inte bara förväntan på tomte och paket utan en genuin förväntan hos både barn och vuxna av att få umgås tillsammans.
Umgås med familjen och med släkten som bor i olika delar av vårt land. Samla alla och få prata, skratta och äta. Jösses vad man äter....
Gillar att alla klär upp sig och bidrar till att göra julhelgen speciell.
Gillar att se alla samlas i vårt hus tillsammans med vår familj.


Kusiner som träffas och umgås även om det är stor åldersskillnad.
Gammelfarmor som leker med minsta barnbarnsbarnet.
Barnens mormor som sitter och skrattar tillsammans med barnens farmor.



Visst kan det bli stressigt inför jul med all planering. 
Jag vill ju gärna att det ska bli perfekt....Duktighetssyndromet lyser igenom.
Och visst kan det ske saker under jul som inte går att förutse. 
En propp som går sönder, en irriterad dotter, mat som glöms, barn som blir osams. Men så länge det finns en gemensam vilja om att göra julhelgen lyckad så brukar allt lösa sig.

Nu idag på tjugondag-knut så dansas julen ut, men redan nu börjar jag planera och längta inför nästa jul.
Nya julprydnader är fyndade på rean och det är endast 49 veckor kvar tills de får pryda granen.





Det här med vardag

Ett par månader har nu gått sedan föräldraledigheten var slut och det var dags att åter skrida in i vardagen med jobb, förskola och taxiverksamhet till barnens alla aktiviteter.
Den här vardagen som nästan får en negativ klang när man pratar om den. Som om det är något jobbigt och oundvikligt ont.
Jag väljer att inte hålla med om detta.
Jag gillar vardagen.
Jag gillar rutiner.
Och dessutom så är vardagen livet som passerar förbi.
Jag försöker därför njuta av vardagen.



Det betyder inte att jag inte upplever stress, frustration och otillräcklighet.
Tro mig...med två aktiva större barn, en sprudlande 1,5 åring, ett ansvarsfullt jobb samt en man som reser mycket, så sliter även jag mitt hår ibland och tappar humöret. 
Men återigen, det handlar om val. 
Val man gör i livet.
Och hur man väljer att se på vardagen och livet.


Jag väljer att se på det positivt.
Glädjas åt aktiva barn och njuta av tiden man får tillsammans med något av barnen i bilen medans taxiverksamheten rullar vidare.

Men även om jag väljer ett positivt synsätt så tappar jag både humöret och orken i perioder.
Höjer rösten onödigt mycket och tycker synd om mig själv.
Men även det tillhör säkert vardagen och livet.....Eller??