För cirka 21 år sedan flyttade jag som 18-åring från västkusten till östkusten.
Nervös, rädd och förväntansfull på en och samma gång.
Den vackra staden Kalmar skulle bli mitt hem under tre år då jag skulle läsa på högskolan.
Skulle jag trivas, få vänner, överleva?
Åren mellan 1996 och 1999 visade sig bli några av de bästa och roligaste åren i mitt liv.
Jag överlevde både studier och fick vänner för livet.
Så här 20 år senare var det dags för ett gäng glada tjejer att åter träffas tillsammans i denna fantastiska stad.
Sju vänner som läste olika utbildningar på högskolan och som bor i olika delar av landet.
Och vilken reunion det blev!
Vi kom från olika delar av vårt land och möttes upp i vackra Slottsparken.
Minnen, glädje och skratt avlöste varandra tillsammans med god mat och bubbel. Allt inramades i ett strålande väder.
Rundvandring var obligatorisk där vi skrattandes gick runt och såg våra gamla institutioner och tidigare boenden. Tänk vad mycket man hade hunnit med under de tre åren!
Här på studenthemmet Gladan bodde jag två av mina tre år!
Glädjehuset Gladan!
Minnen av hysteriska fester, fantastiska människor och galen tentaångest.
Och det var även här jag träffade den man jag senare skulle gifta mig med och få tre ljuvliga barn med.
Det blev härliga dagar tillsammans med personer som på olika sätt har förgyllt mitt liv och som gjorde att de där tre åren blev så magiska.
Vi promenerade, pratade och reflekterade över att det hade gått 20 år sedan vi levde våra studentliv.
Och vi som inte hade åldrats en dag sedan dess!
Studentåren var tuffa på flera sätt, men även så fantastiskt roliga. Hade jag vetat att jag skulle träffa alla dessa fantastiska människor och dela glädje och sorg med hade jag inte behövt känna mig så orolig den där sommaren innan jag skulle flytta till en stad jag aldrig tidigare satt min fot i.
Lycka!
Vänner!
Minnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar