När barnen växer upp.....

 

Visst förstår man att barnen inte komma vara små för alltid.

Och visst förstår man att de kommer dra sig undan och skaffa sig en egen identitet utan mamma och pappa.

Men ändå....det känns i hjärtat när sonen plötsligt en dag klargör att han inte vill att vi säger god natt i hans rum längre utan detta görs i vardagsrummet. En sådan enkel sak, men ändå ett så stort steg som visar att han börjar bli stor. Jag får i alla fall fortfarande en kram god natt, men ändå....

Den där lilla individen som man har haft nära sig och där jag varit den stora tryggheten börjar nu söka sig utanför familjen på riktigt och det finns så mycket annat och andra personer som börjar bli viktiga i hans liv.

 

På ett sätt gläds jag över att han växer upp och får gå in i en ny del av livet med allt spännande som det innebär, men på ett sätt skräms jag av precis samma anledning.

 

Tonåren.......högstadiet......

Det är med delade känslor jag inser att han faktiskt nu skall in i denna del av sitt liv.

Själv minns jag denna tid med både glädje, sorg och ångest.

Fantastisk på flera sätt, men även oerhört jobbig.

 

Jag hoppas att vi har lärt honom rätt värderingar och gett honom tillräcklig trygghet för att de kommande åren skall fungera fint!

 

Min lille store gosse!!!



Snö

Lustigt det där med snö. Och då framförallt snö på västkusten.
Vi gillar inte direkt vintern, men snö skall vi ha. Så därför väntar vi.
Och när den väl kommer, förvarnad eller inte, så blir det kaos.
Vägkaos, tågkaos, flygkaos, allmänt väderkaos.
Vi verkar bli uppriktigt överraskade varje gång det sker. Även om det endast handlar om några centimeter av det vita guldet. Det vita guldet som dessutom väldigt snabbt förvandlas till brun sörja.

Häromdagen kom i alla fall några flingor vitt och eftersom jag är som västkustbon är i allmänhet, så var det snabbt att få ut de barn som fanns hemma för att i alla fall få en chans att känna på snön innan den skulle vara borta igen. Och dessutom var det ju på sin plats att få till ett foto av Lilleman i snön sin första vinter. För tänk om detta var den enda snön vi får i år.....

Så på med kläder, vantar och skor och dags att leka!
Dottern var kreativ och satte genast igång att bygga snögubbe med det lilla byggmaterial som erbjuds.
Resultatet blev dock endast ett huvud, men ett väldigt fint sådant.

Så nu har vi känt på snön, lekt i snön, fotat i snön och byggt konstverk i snön.

Därmed är det ingen panik om ingen mer snö kommer.

Fast det vore ju väldigt mysigt med lite mer av det vita fluffiga guldet.

En sammanfattning av 2016

2016 är slut och en liten sammanfattning och reflektion är på sin plats.

2016 är ett år som bestått av otroligt mycket sport i alla dess former. Barnens glädje över dessa aktiviteter sinar aldrig. Våra liv har under året präglats på alla sätt av hockey, gymnastik, fotboll, innebandy, ridning...... Att sporterna i sig tar mycket tid och kräver sin planering för att få ihop är en sak, men när man dessutom har en man som är tränare och huvudansvarig i flera av sporterna så kan man nog säga att familjelivet helt klart påverkas. Det behöver för den saken skull inte vara negativt, men visst får vissa saker i livet stå tillbaka för att få familjens sportcirkus att fungera. Men jag tycker att det är fantastiskt roligt med engagerade barn och vuxna så denna cirkus rullar vidare in i 2017.

2016 är året då vår familj blev komplett.

I mitten av maj föddes vårt tredje mirakel.

Vilken glädje att åter igen få njuta av ett litet liv och se hur hans personlighet utvecklas.

Vilken lycka att få se storasyskonen ta hand om honom och hur han med kärlek i blicken ständigt ser på dem.

Jag är så omåttligt stolt över de tre mirakel som nu finns i vår familj.

2016 är året då jag fått möjlighet att vara hemma och landa.

Som ovan nämnt är det oftast full fart här hemma och planering är A och O för att få saker att fungera, men jag känner ändå att jag som människa har landat och fått en chans till återhämtning.

Efter en turbulent tid på jobbet var det oerhört viktigt att få bara vara hemma och ta hand om familjen.

2016 är ett år då jag uppskattat familj och vänner mer än någonsin och jag ser med stor spänning fram emot 2017!